Rörlig ränta vs bunden ränta: en möjlighet som gick en ur händerna
Ingen har kunnat undgå att reporäntan har höjts mycket kraftigt sedan bottennoteringen för cirka 3 år sedan. Under 2005 nådde reporäntan sin lägsta nivå, 1,5 % för att igår höjjas från 4,5 % till 4,75 %. Ser vi tillbaka till hur situationer var under 2005 då räntorna var rekordlåga var det allmänna rådet från många experter, inte minst från banker att: rörlig ränta är det som lönar sig i längden. För alla som lånar pengar med rörlig ränta innebär en höjjning av reporäntan motsvarande höjjning av den rörliga räntan. Det betyder att alla med rörliga lån har fått se sina räntekostnader öka markant. För den med ett lån på 1,5 Mkr innebär en räntehöjjning med 0,25 procentenheter att räntekostnaden/månad ökar med 312,5 kr innan ränteavdrag. Vad det innebär för människors privatekonomi att de rörliga boräntorna har gått från ca 2,5 % när de låg som lägst till dagens ca 6 % är enkel matematik.
Det är alltid lätt att vara efterklok, men ju mer jag tänker på det desto märkligare tycker jag det är att det pratades så lite om alternativet att faktiskt välja bunden ränta, inte minst då räntan vid denna tid 2005/2006 var rekord låg och utrymmet för ytterligare sänkningar därför var mycket begränsade, vilket man inte väger in i ovanstående allmänna råd. Allmänheten matades istället under denna tid med grafer som visade att det minsann är de med rörliga räntor som har haft den mest fördelaktiga räntan. Det må vara hänt men så här i efterhand har det slagit mig att det rimligtvis borde ha varit ett gyllene tillfälle för många svenskar att faktiskt binda sina lån eftersom räntorna då det begav sig var extremt låga sett i ett historiskt perspektiv.
I kombination med det allmänna rådet som stod emotsagt att man ska välja rörlig ränta talades det mycket lite om betydelsen av att amortera. Jag kan ha fel men är det inte så att bankerna garanterade sin framtida inkomst genom att ha kunder som ligger med rörlig ränta och inte amorterar sina skulder? En gammal studiekompis som numera arbetar i en svensk storbank sa nyligen, ”det bästa jag har gjort var när jag bestämde mig för att binda mina lån”. Många, undertecknad inräknad, hade säkerligen önskat att man bundit räntorna i ett läge då de historiskt sätt var rekord låga. Att i denna period ha matats med budkapet om fördelarna med att ha en rörlig ränta var med facit i hand allt annat än lyckat.



