Men hallå, är det så illa?
Säg inte att det är dags igen för dåliga tider! Tidningarna verkar frossa i olycka, ju mer desto bättre. Om räntorna går upp, alla blir av med jobben, bostäderna rasar i pris, aktierna likaså, då är lyckan total för kvällstidningarna. Media matar oss varje dag med börsindex. Till och med min gamla faster är helt införstådd med Nasdaq.
Men hallå, är det så illa?
Det som definitivt kommer att påverka oss på kort sikt är höga räntor (om de inte redan har det) och hårdare villkor när det gäller att få lån. Höga räntor slår direkt mot plånboken och det är lika bra att vara beredd på det och planera för att kompensera för det på andra saker.
Att göra en hushållsbudget är ingen nyhet. Men det kan inte nog betonas vikten av det. För en genomsnittlig familj är det följande löpande kostnader (alltså inte medräknat någon lyxig semester eller liknande) som är de högsta:
- Bostaden
- Bilen
- Maten
Bostadskostnaden är det svårt att göra något åt på kort sikt, annat än att hela tiden vara observant på vad olika banker erbjuder för räntor och villkor. Det är lätt att somna in och fortsätta i samma hjulspår med samma villkor och bank.
Bilen kan det också vara svårt att göra något åt på kort sikt. De flesta som har bil behöver den ju. Jag själv har valt att inte ha bil, men istället hyra bil när jag behöver det. Men det är få förunnat att kunna ha det så.
Maten däremot kan man direkt göra något åt. Själv hade jag en månadskostnad på ca 4200 kr för mat (1 vuxen och två barn varav en tonåring). Genom att planera inköpen lite bättre kunde jag spara ca 10 %. Genom att handla billigare (på i mitt fall Willys och Lidl) kunde jag sänka kostnaden ytterligare med ca 15 %. Min månadskostnad nu för mat ligger på ca 3200 kr. D.v.s. jag sparar en tusenlapp i månaden utan några större uppoffringar. Det motsvarar ca 1,2 % räntehöjning om man har 1 miljon i lån (utan skatteeffekt).
En ytterligare vinst med att planera matinköpen bättre var att jag inte handlade lika ofta, vilket i sig också är en besparing av tid och pengar.
Skrivet av: Susanne Wicklund



